söndag 28 december 2014

Renormering i riksdagen

I kvantmekanikens värld används ibland något som kallas renormering. Några finurliga fysiker hittade på fiffiga sätt att kvitta bort ofysikaliska delresultat som uppstod i kvantfältteoretiska beräkningar på grund av virtuella partiklars inverkan. Dessa oönskade delresultat kvittas bort mot andra, likaledes ofysikaliska delresultat i samma beräkningar. På så sätt får man fram ett slutresultat man kan vara nöjd med och som kunde använda för att få fram experimentellt verifierbara fysikaliska resultat.

Från början sågs renormering som en ganska suspekt metod, lite som fusk som man tog till när teorierna inte gick ihop sig, integralerna i beräkningarna divergerade och gav oönskade resultat. Med tiden såg man hur effektiv metoden var och den är numera en del av standardprocedurerna inom kvantfältteorin. Man har även kommit att, åtminstone delvis, tillordna mekanismerna och procedurerna fysikalisk innebörd.


I riksdagen har sex partier som inte är nöjda med vilka andra partier som sitter i riksdagen bestämt sig för att ändra på hur rösterna i riksdagen skall räknas i budgetfrågor. Man har gått ihop i  decemberöverenskommelsen och kommit på ett fiffigt sätt att införa renormering i riksdagen. Vissa partier (idag 13%) är så oönskade att man helst skulle vilja att de inte fanns. Man önskar det så starkt att man nu har bestämt sig för att betrakta dem som ett virtuella partier, partier som nog egentligen inte finns och som snart kommer att försvinna just eftersom de egentligen inte finns. Man skapar sig sedan en renormerad skuggriksdag, utan virtuella partier,  I skuggriksdagen viktar man upp sina egna röstetal för att kompensera för virtuella partier, som inte platsar. Med den renormerade skuggriksdagen som bas räknar man ut hur omröstningen i kammaren skulle slutat om virtuella partier inte fanns och sedan bestämmer man vem som skall trycka på vilken knapp ute i den verkliga riksdagens kammare för att röstresultatet skall bli precis som om oönskade virtuella partier inte hade funnits.


När man skall rösta om budgeten i vår drar man alltså bort rösterna från virtuella partier och delar därefter sina egna röstetal med 0,87. Detta motsvarar att räkna upp sitt eget röstetal med 15%.


Det värsta vore om detta visar sig fungera väl och man blir så nöjd med resultatet att man börjar betrakta renormering och skuggriksdag som en del av standardverktygen för regeringsbildning och Sveriges styre.

Bättre hade varit att hålla fast vid en enkel parlamentarisk grundprincip; betrakta alla partier som verkliga partier och låta riksdagens kammare bestämma. Politikens utmaning blir då förstås att finna en politik som accepteras av en majoritet av kammaren, i enlighet med den praxis och princip som gällt hitintills i Sveriges riksdag och som borde betraktas som grundläggande i alla demokratier.

onsdag 17 december 2014

Hur kan vi finansiera ett höjt försvarsanslag?


Ingen har nog missat att det så kallade omvärldsklimatet blivit kärvare och att det svenska försvaret har allvarliga, kanske akuta brister. Wisemans Wisedoms har en julkalender på temat luckor i svenska försvaret och cornucopia skriver regelbundet inlägg på temat, ofta med alarmistiska ton. Vill man bredda sig och inte låta en flygare tala för hela försvaret finns även skipper från flottan och jägarchefen från den klassiskt uppsuttna halvan av armén. Det närmaste en pansarblogg jag hittat är nog är Karlis Neretnieks blogg.

Man kan nog säga att det är en gemensam åsikt i försvarsbloggarna att det behövs mer resurser till försvaret, något som numera även verkar vara försvarets officiella ståndpunkt via överbefälhavarens uttalande nyligen. Men det är ju lätt att vilja ha mer, några miljarder till av 827 i statsbudgeten borde man väl ändå kunna få loss. Men hur kan vi finansiera ett höjt försvarsanslag? Förutom pengar behövs även personal, och nuvarande personalförsörjning till försvaret verkar ju inte fungera. Pliktlagen har aktiverats igen av regeringen, och reservister kommer kallas in till repetitionsutbildning. Lämpligen tar vi steget fullt ut, aktiverar värnplikten och kallar in rekryter till grundutbildning igen.
Men åter till denna bloggposts tema, pengarna. Här är några förslag till varifrån pengarna skulle kunna tas:

Kommunsektorn. Staten ger stora bidrag till kommunerna för att finansiera delar av samhällets kärnverksamheter. Men kommunsektorn gör en samlad vinst på mer än tio miljarder per år (SCB).
Förslag: ge fem miljarder per år till försvaret istället. Om kommunerna gnäller får de bygga lite färre skrytarenor och lite mindre konserthus.

Bistånd till främmande länder. Av biståndsbudgetens cirka 31 miljarder går 11 miljarder till verksamhet via andra länders budget (med Moçambique, Tanzania och Afghanistan i topp, nästan en miljard vardera i bistånd). Biståndet till Afghanistan och några andra post-konfliktländer kan gott få vara orört, men många av länderna på listan får stryka på foten. Och för de länder som eventuellt får svårt att ha råd med sjukvård och fattigdomsbekämpning rekommenderas sänkta egna försvarsanslag.
Förslag: ge fem miljarder per år till försvaret istället. Det viktigaste sättet som vi kan stödja utsatta människor i hotade länder (t ex Ukraina och Moldavien) är genom att bidra till fred, stabilitet och säkerhet i Rysslands närområde. Detta kräver ett stärkt svenskt försvar.

Arbetsmarknadspolitiken. Försvarspolitikens syfte är inte att skapa arbetstillfällen, men om vi aktiverar värnplikten och höjer försvarsanslagen kommer sysselsättning för kanske tio tusen personer eller mer skapas. Detta motiverar en överflyttning av anslag från arbetsmarknadspolitiken till försvaret.
Förslag: Flytta fem miljarder om året från arbetsmarknadspolitikens och arbetsmarknadsåtgärdernas 70 miljarder till försvaret.

En återinförd värnplikt kommer inte leda till att alla ungdomar i en årsklass tas ut till tjänstgöring. Ett sätt att hantera rättviseaspekten av värnpliktstjänstgöring är att införa en särskild värnskatt för de som frikallas, dvs. inte tas ut till tjänstgöring. En sådan skatt skulle t ex kunna utformas så att man betalar 20% statlig inkomstskatt från första kronan (inget grundavdrag, inget jobbskatteavdrag osv.) det år man fyller 20, om man fått frisedel. En genomsnittlig tjugoårig arbetare verkar tjäna 20.000 kronor i månaden enligt LO. En årskull är ungefär 100.000 personer, men sysselsättningsgraden är inte så hög. Många studerar ju, till exempel. Men värnskatten skulle kunna dras även på studiebidraget. Med 40% sysselsättningsgrad gentemot arbetarlönen skulle detta ändå ge mer än en miljard i tillskott. Detta skulle dessutom kunna användas för att motivera ungdomen att göra lumpen.
Förslag: inför en särskild värnskatt på de som frikallats från värnpliktstjänstgöring på en miljard, och ge pengarna till försvaret.

Detta var sexton miljarder till att börja med, ovanpå de 45 miljarder som idag läggs på försvar och krisberedskap. Inte ens en 50%-ig höjning av anslaget och en god bit kvar till en dubblering. Men kanske ett försök till en början, utan att knapra på de 215 miljarder som läggs på Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp, vid ålderdom och för familjer och barn, eller för den delen utan att diskutera skattehöjningar för känsliga och lättpåverkade väljargrupper.

måndag 15 december 2014

Förändringar och nyanseringar av invandringspolitiken

I den nyss återuppväckta valrörelsen har temperaturen genast nått maxvärdet i den fråga som alla ville att valrörelsen inte skall handla om, nämligen invandringspolitiken. Men den invandringspolitik vi driver i Sverige idag dras med ett stort problem - den får folk att vilja rösta på SD. Många människor är, rätt eller fel, oroliga för invandringens konsekvenser och kostnader. Politikerna från de sju övriga partierna ger inga andra budskap, bilder eller lösningar än att vi skall fortsätta i tangentens riktning. Detta riskerar leda till än mer oro hos folket och än fler röster på SD. SD tvekar inte heller att spela på folks oro och på andra partiers avsaknad av lösningar.  De verkar också stortrivas i sin unika position i det svenska politiska landskapet. De ser även ut att gärna vilja polarisera debatten ytterligare och därmed radikalisera sina anhängare och väljare.

Ytterligare en komplikation är spänningen innerstad-landsbygd, storstad-småstad. De etablerade partiernas politik verkar på alla sätt vara definierad av en innerstadselit, väl cementerad i sin medelklassyn och fullt tillfreds tillvaron, möjligen med undantag för klimatet och kvinnors utsatthet. Men det är lika lite som med vargen i innerstaden som de nyanlända flyktingarna finns.

Även om en rad med liberala debattörer publicerat ett upprop för än ännu mer av samma invandringspolitik som bästa medicin mot SD tror jag att man bör fundera i andra termer. Jag tror att man genom att moderera flyktingpolitiken lite kan bromsa SDs framfart, och förhoppningsvis lägga grunden för en liberal regering i Sverige nu och framöver. SD har t ex föreslagit återvändarbidrag för flyktingar, och det förs fram som argument för att SD är ett rasistiskt parti, att de visar sitt sanna jag i och med detta. I andra uttalanden är jag benägen att hålla med om att SD visar upp en brunsvart insida, men inte i frågan om återvändarbidrag. Och jag tycker man gör ett grovt debattfel om man kallar ett förslag rasistiskt bara för att det kommer från SD. Även själva tanken att man skulle kunna kritisera eller vilja diskutera formerna för flyktingmottagandet i Sverige brukar riskera resultera i en rasiststämpel, eller åtminstone med ett hot därom.

Men vilka förslag till förändringar och nyanseringar av invandringspolitiken är inte att anse som rasistiska? Hur kan man som liberal moderera invandringspolitiken och motverka en ytterligare radikalisering av SD och dess anhängare, och därmed minska risken för katastrofalt bakslag nu eller i tid för nästa ordinarie riksdagsval 2018?

Återvändarbidrag skulle i många fall kunna vara ett utmärkt sätt att förmå människor som flytt sina hemländer att återvända hem, kanske fem, tio, eller femton år senare. Ta Bosnien eller Kosovo som exempel, länder vi mig veterligen inte längre tar emot särskilt många flyktingar från. Kanske måste man ha råd att köpa tillbaka sitt hus, eller på annat sätt behöva ett startkapital och en uppmuntran för att våga ta steget tillbaka. Att flyktingar återvänder, ofta med ny utbildning, nya språkkunskaper, med erfarenheter av att leva i ett modernt, demokratiskt land och med ett nätverk av kontakter i Väst (alla kommer inte flytta tillbaka) borde också vara stärkande för ett land som har börjat ta sig tillbaka upp ur djupaste elände. Kan någon förklara varför ett sådant resonemang och det förslaget skulle vara rasistiskt?

Dagens flyktingmottagande och flyktingpolitik bygger i stort på att du som flykting själv tar dig hit till Sverige. Detta kan man i princip bara göra med hjälp av kriminella nätverk av flyktingsmugglare, eftersom vi saknar lagliga inresevägar för flyktingar och man inte kan söka asyl i Sverige från utlandet, inte ens på en svensk ambassad. Den siffra som oftast nämns på vad det kostar att låta sig smugglas till Sverige är 10.000 dollar, dvs. ungefär 75.000 kronor, per person. En ganska dyr resa alltså, men inte mer än att man kan få ihop till det om man äger ett hus eller åtminstone en nyare bil. Med tiotusentals flyktingar om året inser man att flyktingsmuggling blir en jättestor kriminell (och cynisk) industri, som kanske kan mäta sig med narkotikan i storlek. Och i och med Sveriges politik är det till Sverige dessa kriminella charterresor går. Och Sveriges politik utnyttjas av cyniska kriminella för egen vinnings skull.

Vi skulle kunna ändra vår modell för flyktingmottagande radikalt. Vi skulle kunna dela ut skyddspass i flyktingläger i t ex Jordanien. Vi skulle kunna öppna en luftbro där vi flyger ner förnödenheter till flyktingläger och låter planen vända åter fulla med flyktingar ombord. Jag tror faktiskt att man kan göra en ganska fullödig och träffsäker asylprövningen på ett par minuter i ett flyktingläger för syriska krigsflyktingar i något av Syriens grannländer. Och ett skyddspass som vi utfärdar skulle kunna vara giltigt i säg fem år eller så. Om vi kopplat till en sådan luftbro skulle bli mer europeiskt genomsnittligt restriktiva med att ge de som har haft råd att muta sig hit uppehållstillstånd, skulle det vara rasistiskt? Om jag läst rätt på Wikipedia om Genèvekonventionen för flyktingar finns det inget som hindrar detta, snarare verkar det precis vara så Genèvekonventionen är tänkt att fungera och användas.Och vi har inte gett upp all vår suveränitet som stat till EU. Pass utfärdar vi själva.

Kostnaderna för flyktingmottagandet kommer enligt Migrationsverkets egna prognoser skena under de kommande åren. Samtidigt ser vi hur vår mest kände riksentreprenör Bert Karlsson kastar sig in i flyktingbusinessen, med den lovvärda affärsidén att tjäna mest pengar genom att driva bäst flyktingmottaganigsanläggningar. 300 kronor per persondygn verkar vara riktpriset från Migrationsverkets upphandlingar, en ganska billig all inclusive. Men genom att formulera prissättningen som kronor per persondygn får vi precis den effekt vi ser nu, att kostnaderna rusar iväg när antalet flyktingar går upp snabbt. Om vi i stället avsatte en fix maxkostnad (som vi verkar göra i de flesta andra delar av statsbudgeten) skulle andra lösningar kunna dyka upp. Och jag tycker det ligger något fundamentalt viktigt i Bill Gates svar när han blev tillfrågad om hur han, som en av världens största privata givare av bistånd, såg på att Sverige har ökat sina avräkningar på biståndsbudgeten för kostnader för flyktingmottagande: det går inte att kritisera Sverige för att ni tar emot så många flyktingar.

Vi har ju i och för sig inte längre kvar massa tomma kaserner, men jämfört med ett tältläger på en lerig åker i Bekaadalen borde boende med rekrytstandard vara fullt acceptabelt. De få reportage om flyktingars situation på mottagningar i Sverige jag sett i media tar upp bristen på meningsfull sysselsättning som ett av de största problemen. Dagtjänstgöring, dvs. att man turas om att hjälpas åt med städning och diskning med mera kan vara en metod att använda, både för att sänka kostnader, tillhandahålla sysselsättning och inte minst för att markera att här i Sverige tar vi hand om varandra.

tisdag 9 december 2014

Nobelprisets fulla potential

Så är vi här igen, mitt i nobelveckan. Vetenskap och forskning får massor av uppmärksamhet i media, och som vanligt dyker det upp artiklar i tidningarna om att vi i Sverige och Europa kan eller måste göra mer för att främja vår forskning och satsa mer för att kunna få fler nobelpris själva. Det är ju bra och rätt och riktigt. Men det finns en enklare sak vi skulle kunna göra för att stärka forskningen och forskningsmiljöerna i Sverige, särskilt i fysik och kemi, men även i medicin.

Nobelpriset och Nobelfesten har extremt hög status i forskningsvärlden, och hela nobelveckan är ett jättestort arrangemang med stora inslag av kultur och vetenskap. Men det som inte finns är det som vetenskap handlar om, att kungöra nya vetenskapliga upptäckter.

Stockholm har en jättemöjlighet att skapa världens mest prestigefyllda vetenskapliga konferens i omedelbar anslutning till nobelprisutdelningen, förslagsvis med pristagarna som Keynote speakers, och nobelpriskommiteerna i publiken. Vem skulle inte vilja tillkännage sin upptäckt på denna konferens? Skulle inte CERN hellre valt Stockholm som plats att annonsera Higgspartikeln om tillfället funnits?

Och inte skulle väl anordnandet av en dylik konferens strida mot Nobels anda, eller riskera att urholka nobelprisets varumärke? Nej, snarare tvärt om. Och på köpet skulle det erbjuda möjligheten för KTH att knyta till sig kemi- och fysikprisets ära och skimmer på samma sätt som Karolinska kan rida på medicinpriset, genom att stå som värdorganisation, till fördel för svensk forskning och respektive universitets placering i diverse universitetsrankningar.

DN

torsdag 4 december 2014

Att vinna väljare från Sverigedemokraterna

För att Sverige ska kunna få en fungerande regering måste det kommande nyvalet handla om att vinna tillbaka väljare från Sverigedemokraterna till de etablerade partierna. Det politiska parti och det block som lyckas bäst med detta vinner också regeringsmakten.

En grundläggande förutsättning för att kunna lyckas med detta är att vilja ha före detta sverigedemokrater som väljare. Och att man lyckas få före detta sverigedemokrater att känna sig välkomna och bekväma som nyblivna X-väljare, tidigare sverigedemokrater.

Några enkla förslag till partier som vill locka till sig sverigedemokraternas väljare:
* Stigmatisera dem inte. Förolämpa dem inte. Kalla dem inte för dumma, korkade, obildade, onda, inskränkta, fascistiska eller liknande.
* Ta deras oro för framtiden på allvar. Ta deras oro för att samhället inte klarar av hur mycket invandring som helst på allvar. Ta deras oro för kostnaderna på allvar.
* Presentera en egen framåtsyftande immigrationspolitik. Presentera hur ni vill göra. Och vad ni anser att det ska och får kosta.
* Presentera en framtidsvision för glesbygdssverige, en näringspolitik för Sunne eller Hofors. Och helst nåt bättre än en enkel "hela Sverige-slogan".
* Presentera en politik för att hantera gatutiggarfrågan. Hur kan det få vara så att vi bekostar mat och husrum för de som inte har rätt att vara här (under utredning och i väntan på avvisning), men inte för de som har medborgerlig rätt att vistas här? Hur kan vi tillåta att tiggeriet får fortsätta? Det kommer vara vinter under denna valrörelse, och då är det oftast kallt ute...
* Föreslå en politik för EU och unionens framtid. Föreslå och förklara hur ni vill att det skall vara, vem som skall få bestämma vad och hur vi skall säkerställa regionalt inflytande i frågor som glesbygdens invånare tycker är viktiga framöver.
* Driv en politik som förstärker försvaret, gärna med ett inslag av värnplikt.

DN

Stolthet och fördom och politiska zombies

Det trista med det utlysta nyvalet (jag vet att det egentligen heter extraval...) är att Löfven med flera duckar för möjligheten att ompröva sina egna ståndpunkter och sina egna bilder av övriga partier. Det pratas mycket om låsningar i svensk politik, kring att sju partier förbundit sig att inte prata med Sverigedemokraterna. Men den riktigt stora låsningen i svensk politik är att moderaterna och socialdemokraterna inte pratar med varandra.

Mer konstruktivt än nyval hade det varit om Löfven hade avgått som statsminister och talmannen fått driva regeringsfrågan vidare åtminstone en vända till.  Kanske hade det inte lyckats, kanske hade även nästa regering fallit och vi till slut fått nyval ändå.  Men det vi ser nu är att prestige och stolthet tagit över och att fördomar om de andra politiska partierna fått styra bilden av det politiska landskapet. Likt politiska zombies vacklar politikerna vidare rakt framåt i utstakad riktning utan att självkritiskt och prestigelöst ompröva sina egna ståndpunkter, sina egna bilder av respektive motståndare och utan att visa vilja att kompromissa.

Ingen skall behöva ge upp sina grundläggande värderingar, men att ropa "nyval" så fort de andra inte vill dansa i takt med ens egen trumma är inte att visa prov på stort statsmannaskap.

DN