måndag 26 juni 2017

Försvarsviljan och värnplikten

Hur står det egentligen till med försvarsviljan och värnplikten? Idag kom nyheten att 6000 ungdomar kallas till mönstring, samtidigt som försvarsministern sitter i TV och pratar om det allt allvarligare säkerhetspolitiska läget. Tyvärr verkar en av de viktigaste frågorna att diskutera och rapportera om vara att en av fyra som kallats in är kvinna. Och, förstås att det är okänt hur många av dem, som är från Värmland.

Värnplikt och försvar är viktiga ting. Istället för att läsa Cornucopias inlägg om huruvida kepsen skall vara i vänster eller höger ficka kan man läsa gamla Bosnien-översten Ulf Henricssons viktiga inlägg om vad försvar och värnplikt handlar om; förmågan att döda och viljan att försvara. Försvaret är inte en äventyrslekskola för uniformsfetischister och värnplikt är inte en fråga om rättvisa för ungdomar.

Brittisk ingenjörsstridsvagn i Normandie

Jag skulle gärna se att debatten om värnpliktens återinförande kunde lyfta ett steg till och även handla om hur landet skall försvaras i ofred och krig. Värnplikt handlar om att krigsplacera med tvång, och krigsplaceringen gäller just så länge den pliktige är i vapenför ålder, kanske tio-tjugo år eller mer.

När det dessutom handlar om försvaret av nationen måste också risker och fara i försvarets verksamhet värderas annorlunda än när målet är en expeditionsverksamhet någonstans långtbortistan. En värnpliktsbaserat svensk armé kommer tvingas till högre förluster i strid än vad utlandsstyrkan skulle vilja kännas vid. För att inte tala om de förluster som första flygeskadern väntade sig få vid sitt episka utfall mot utskeppningshamnarna på andra sidan Östersjön, något en gammal flygöverste påminde mig om i en debatt för några veckor sedan.

Jag har kanske något gammaldags värderingar, men jag har moraliskt väldigt svårt att tänka mig att skicka småbarnsmödrar och havande kvinnor till fronten och ut i strid. I detta läge faller jämställdheten och de unga männen måste bära vapnen. Därför måste i medel kanske fem års kortare förväntad vapenför ålder läggas de unga kvinnorna till last när lämpligheten för värnpliktstjänstgöring prövas.

Detta verkar underligt nog vara ett ämne lika svårt att tala om som döden. Jag tycker det är besvärande att vi duckar båda dessa ämnen och kanske är det tecken på att försvarsviljan inte gått in på djupet. Om det är så finns det ett stort rum att fylla för civilsamhället, skolväsendet och för Myndigheten för samhällsskydd och beredskap i sin egenskap som ganska ansvariga för det psykologiska försvaret. Någon måste offentligt tala klarspråk berätta öppet för folket vad försvaret och värnplikten handlar om.