Stökiga ungdomar

Under sommaren har det rapporterats om stökiga ungdomar i Knivsta, och diskussionerna går varma i de olika lokala Facebook-grupperna. Det mesta handlar om att dagens ungdom beter sig som dagens ungdom alltid gjort, de drar runt i små grupper, lyssnar på hög musik, stojar och har sönder papperskorgar. Det har även förekommit ett par fall av ofredanden riktade mot yngre tonåringar, med knuffar och tillmälen mm. Dessa incidenter verkar vara i centrum för debatten. Det har även skett minst ett grovt rån, vilket dock konstigt nog inte väckt lika stor debatt. 

Två episoder om hantering av stökiga ungdomar:

Jag hade lånat pappas bil och skulle hämta min ett par år yngre bror och hans kompis efter en byfest en försommarnatt på nittiotalet. Jag hittade dem i vimlet och vi var som bäst i färd att lasta in cyklarna i skuffen när en kille i blodig T-shirt kommer fram och börjar rycka lite i cykelstyret, stolt berättande för min bror att han redan slagit ner tre stycken ikväll och att han därför nog var tuffast i byn. Nu var jag just ett par år äldre och hade precis avslutat militärtjänsten. Killens kompis insåg det och försökte först försiktigt, sedan frenetiskt dra iväg sin kaxiga kompis. Någon stans där bryter kaxigheten ihop och killarna lommar iväg. 

En eftermiddag för några år sedan när jag kommer ner i garaget på jobbet driver det runt tre ungdomar som sparkar på soptunnor och beter sig som en parodi på stökig ungdom. Stoltheten formligen lyser om dem när de bara genom sin attityd kan få tiotals medelålders ingenjörer att stryka längs väggarna och snabbt hoppa in i sina bilar och glida iväg. Jag går fram till dem och ber dem lämna garaget. "Vadå, är e förbjudet å vara här, eller?", blir det självklara svaret från den tuffaste av de tre. Ganska omedelbart börjar de andra titta över axlarna och drar med sig sin nyss så kaxiga kamrat ut ur garaget. 

 Statusspel pågår

Drivkraften bakom stöket är statusspelet inom gruppen. Genom att visa sina kompisar att man kan skrämma andra klättrar man på den egendefinierade gruppinterna statusstegen. Så enkelt funkar grupper av unga män, vare sig man är från Afghanistan, Dalarna eller Texas. Det är detta vi vuxna måste bryta.

Det är vi vuxna män som måste lära dem att det alltid finns någon som är större, starkare och tuffare än dem och som inte viker ned sig. Tyvärr är detta en fysisk och biologisk sanning och det låter sig inte göras utan ett tillräckligt stort latent våldskapital. Det verkar dock som att det nästan alltid räcker med att stå upp och visa närvaro. Den nödvändiga segern ligger i att deras stolthet blir bruten, att de inser att de inte kan göra som de vill och att någon annan faktiskt är större, starkare och tuffare än dem. Och att detta sker inför deras grupp, till men för deras inbillade status. 

Tuffaste gnagaren i stan