Några hundra miljarder till

Så har riksrevisionen granskat regeringen och statsbudgeten för 2015 och 2016 (debattartikel Di). Regeringen skarvar med siffrorna och smyger in en höjning av utgiftstaket på 33 miljarder utan att ta upp det i budgeten och i riksdagen. Cornucopia tar upp ämnet här, men lyckas inte illustrera varken hur mycket pengar det handlar om eller hur svårt det är att spara ihop dessa summor.

Jag har försökt att beskriva vilka besparingar vi pratar om för att spara etthundra miljarder kronor om året i länkat blogginlägg. Jag kom visserligen bara till sjuttiofem miljarder innan det började kännas som att nästa förslag var att ta fram osthyveln, dra åt den allmänna svångremmen lite hårdare, höja rösten och säga åt alla myndigheter att spara några procent. Resterande tjugofem miljarder lämnades som övning åt andra. 

På jakt efter statens pengar

Med ytterligare 192 miljarder fram till 2019 blir uppgiften ännu svårare. Det betyder att mitt exempel bara kommit halvvägs i besparingsjakten, och drakoniska besparingar börjar behövas.

Nolltolerans mot olagliga bosättningar

I Knivsta finns det sedan en tid ett antal mer eller mindre permanenta husvagnsläger på olika platser i Kommunen. Några av dem har tillstånd, andra inte, och nu har det återigen uppstått ett olagligt asfaltsläggarläger på Brunnbybadet.

Olagligt husvagnsläger på Brunnbybadet idag. 

Under våren har det varit ett par brandincidenter i husvagnsläger och minst ett försök till mordbrand har uppmärksammats. Förra sommaren brann en grupp gästarbetare inne i en husvagn utanför Uppsala och fyra personer dog. Skräp och snusk sprids i lägren, och de som bebor dem ägnar sig åt asocialt beteende och visar ofta upp ett suveränt trots för samhällets lagar och normer. Det är heller ingen hemlighet att lägren ofta är bas för olika former av organiserad kriminell verksamhet.

Det är för mig obegripligt att vi inte har nolltolerans mot olagliga bosättningar. Socialtjänstlagen gäller för alla som vistas i kommunen, och det bor barn i lägren (LVU). Skolplikt föreligger. Brandskyddsregler är till för allas säkerhet och skall tillämpas. Detta är exempel på olika skyddslagar, utöver äganderätt och kommunala ordningsföreskrifter om förbjuden camping.

Använd hela batteriet av möjliga lagar och avhys de boende, beslagta brottsverktygen (husvagnarna och i förekommande fall anläggningsmaskinerna), tvångsomhänderta barnen, placera dem i fosterhem och ge dem skolgång. Detta handlar om handfast integrationspolitik. Nästa generations resande skall inte behöva växa upp i husvagnsläger. Jag trodde vi hade lämnat detta bakom oss, men tyvärr är det tillbaka.

Vi måste ta ansvar för de mest utsatta i samhället inte far illa, för att upprätthålla lag och moral i samhället och för att säkerställa att vi alla får fri tillgång till våra gemensamma samhällsinstitutioner, som till exempel badplatser, rastplatser och parkeringar. Det har varit ett uppmärksammat försök till avhysning av en husvagn under våren, när kommunen med hjälp av polis ville avhysa den husvagn som är bebodd på tomten mitt emot kommunhuset.

Jag önskar att kommunen med hjälp av polis och andra myndigheter med flit och nit tar sig an de olagliga husvagnslägren som finns runt om i Knivsta Kommun.

Etthundra miljarder kronor

Hur skall vi kunna spara etthundra miljarder kronor om året? Föregående inlägg på bloggen handlade om storleksordningen på de besparingar som krävs, och ställde frågan om vi ens klarar av att diskutera frågan. Här skall jag försöka ge några förslag. Först några kriterier och prioriteringar:
Vi pratar om besparingar, inte finansieringslösningar i allmänhet, som t ex avskrivningar, lån eller skattehöjningar eftersom det handlar om att anpassa statens utgifter till ett nytt omvärldsläge, inte i första hand en omläggning av politikens inriktning. Besparingar skall därför även vara någorlunda fördelningspolitiskt neutrala, och inte i första hand vara till för att driva samhällsutvecklingen i någon specifik riktning, t ex bort från massbilism eller mot en mer jämlik fördelning av någon resurs i någon specifik dimension. Omfördelningar och sammhällsförskjutningar kan vara angelägna, men får tas i en annan kontext; här gäller det hundramiljardersbesparingsutmaningen.
Besparingarna måste även vara direkta och hyfsat omedelbara. Vi behöver pengarna nu, och besparingarna måste frigöra pengar, inte bara något slags immateriellt samhällsekonomiskt värde. Vi kommer liksom inte undan med att skriva upp varumärkesvärdet på det svenska kungahuset.
Jag tar mig friheten att se hela det offentliga Sverige som en koncern, dvs jag lägger ihop kommun, landsting och stat. Vi får inte göra det så enkelt för oss att vi tror en utgift försvinner bara för att vi skickat över den på någon annan.

Nu några besparingsförslag.
* Höjd pensionsålder. Pensionerna är det offentligas största utgift (363 miljarder via Pensionssystemet plus 38 miljarder ur statsbudgeten), och höjd pensionsålder ger en direkt årlig besparing på ca 15 miljarder per år höjd pensionsålder, eftersom pensionen betalas ut färre år. Dessutom kommer mer arbete utföras och mer skatt betalas in, men eventuellt blir någon annan arbetslös istället. Höjd pensionsålder med två år ger 30 miljarder.
* Sänkta pensioner. Sänkta pensioner med i snitt 5% ger en besparing på 18 miljarder.
* Använd regionreformen till att rationalisera och effektivisera sjukvården. Nationell koordinering och resursoptimering, samt sedvanlig strukturrationalisering via konsolidering torde kunna friställa tio tusen tjänster, och motsvarar en besparingspotential på ca 10 miljarder.
* Skippa nuvarande förbifart Stockholm. Välj en billigare lösning med bro och vägar i ytläge, med en närmare sträckning. Besparing ca 5 miljarder per år i tio år.
* Lägg ner en till två mindre högskolor. Besparing 1 - 2 miljarder
* Sänk satsningen på kultur från 12 till 10 miljarder och friställ 2000 kulturarbetare. Besparing 2 miljarder

Nu har vi kommit till två tredjedelar av målet 100 miljarder...

* Sänkt arbetslöshetsersättning och aktivitetsstöd med 10%. Besparing 4 miljarder
* Minskat byggande av kommunala arenor och evenemangslokaler. Besparing 2 miljarder
* Lägg ner Vinnova, tillväxtverket och näringslivsutveckling, inklusive forskningsverksamheten. Besparing 3 miljarder

Jag stannar här, efter 75 miljarder. Jag tror ni fattar principen.

Skenande kostnader och politiska prioriteringar

Alla vill ha mer, och den som lovar mest blir snabbt populärast. Det är den stora demokratiska utmaningen, känd sedan Aristoteles. Svensk offentlig ekonomi, och därmed det politiska systemet står inför stora utmaningar de närmaste åren.

Det offentligas omsättning år 2015 var ca 1780 miljarder kronor, varav staten drog in är ca 900 miljarder, kommunerna 650 och 220 gått till pensionssystemet. Det är ganska mycket pengar, men statens ekonomi gick ändå inte riktigt ihop detta år. Staten gick back ca 32 miljarder förra året. Trots nuvarande högkonjunktur, som inte varar för evigt.

Flyktinginvandringens kostnader måste nu tas om hand. Hur stora kostnaderna är finns det olika bud om, bland annat beskrivet av nationalekonomerna Joakim Ruist och Tino Sanandaji. Norska NRK bad norska statistiska centralbyrån att räkna på flyktingkostnader, och fick samma resultat som Sanandaji, storleksordningen på kostnaderna är tiotals miljarder kronor om året för de flyktingar Sverige tagit emot under 2015.

Det oroliga säkerhetsläget och Rysslands militära hot mot Sverige gör att vi måste vi dubbla vårt försvarsanslag till 2% av BNP, och den oro och den kriminalitet vi kommer se som en följd av flyktinginvandringen kommer kräva stora satsningar på polis och rättsväsende, också det i storleksordning tio miljarder eller mer. 

Vi måste skaka fram 100 miljarder kronor årligen i den offentliga ekonomin, eller motsvarande en besparing på drygt 5,5%. Och detta är inte någon tillfällig kostnadspuckel eller engångsinvestering som måste göras, utan en anpassning av den offentliga ekonomin till en ny normalnivå som vi kan förvänta oss gälla i mer än tio år. Vi kan alltså inte låna pengar till kostnaderna.

Så hur sparar man fram 5,5% av det offentligas budget? En utmaning är att staten i Sverige är inblandad i nästan all verksamhet i hela samhället, och tanken har länge varit att det offentliga skall inrikta sig främst mot de svagaste i samhället.

En besparing på 5,5% över hela bredden betyder bland annat att var 18:e knäoperation skall ställas in, att det skall vara ett barn till i varje skolklass, att ingångslönen för sjuksköterskor skall sänkas med 1375 kronor, att vi lägger ner ett forskningsuniversitet, och så vidare, och så vidare. Alla förslag är naturligtvis impopulära, och med normal politisk logik ogenomförbara.

Det är en formidabel utmaning för det politiska systemet och de politiska partierna att hantera en så stor förändring i omvärlden. Ett första steg på vägen skulle vara en saklig politisk debatt om kostnader, utmaningar och politiska prioriteringar.