Små och stora företag i kluster

Varför har vi inte massvis med små innovativa företag i kluster runt våra stora företag? Varför hoppar inte fler av våra bästa ingenjörer och uppfinnare fram och tillbaka mellan stora företag och små uppstartsbolag? I viss utsträckning sker det ju, men knappast på nivån "massvis".

Jag tror tyvärr att svaret ligger lite för mycket i den kultur vi byggt kring LAS och trygghetsnarkomani. Att man inte törs byta arbetsgivare och förlora sina anställningsår och därmed sin trygghet, särskilt inte med villan belånad upp till näst översta varvet takpannor. De stora företagen lyckas skickligt upprätthålla den myten gentemot sina anställda så att folk inte törs säga upp sig och göra nåt annat. Och i vårt land dominerar en lönepolitik som handlar om utjämning och därmed implicit även att hålla nere lönerna för de duktigare ingenjörerna.

Skulle det vara bättre om om vi hade ett arbetsklimat där folk rörde sig mer i kluster och kanske inte var lika hårt bundna till samma arbetsgivare? För ett år sedan var jag med och ordnade ett seminarium på temat "klusterfördelar" på IVA, och vi bjöd in talare från små och stora företag i och kring Kista. Alla var naturligvis rörande överens om att det är ganska bra i Kista, men att allt naturligtvis kan bli mycket bättre. Jag tror att de flesta gärna skulle vilja se en mer dynamiskt och aktivt arbetsmarknad (särskilt i våra starkaste kluster som Kista). Men jag tror vi underskattar vad som krävs för att förändra dagens kultur och strukturer. Vi säger t ex alltför ofta att ekonomiska incitament inte är viktiga ("pengar är inte den viktigaste drivkraften", "vi söker dig med äkta passion för teknik" etc. ), men att lyckas i ett startup-bolag handlar ju om att bli av med alla sina villalån för resten av livet, inte om att kanske kunna få en lite högre lön eller en liten extra bonus till semestern. Jag tror att det centrala är just drömmen om ett bättre liv, inte att faktiskt få några tusenlappar till. Helst även kombinerat med friheten att få göra lite som man vill.

För att detta skall funka måste storföretagen våga vilja lägga ut aktiviteter utanför sig själva och gå in med kapital och kompetens i små, nystartade företag. Men då riskerar de ju att behöva betala dyrt för att köpa tillbaks den, betydligt mer än några vanliga ingenjörslöner. Och de förlorar känslan av att ha kontroll. Men de får också tillgång till betydligt starkare incitamentsstrukturer än vad som finns att tillgå i t ex ett vanligt prototypprojekt.

Så vad skulle kunna främja innovationsklimatet i Sverige?

• Ändrad arbetsrättslagstiftning ("flexicurity" var ett inneord från Danmark för ett par år sen)
• Mer fokus på "avknoppningsbolag" än "uppstartsbolag"
• En modigare personalpolitik från de stora företagen, som uppmuntrar folk att röra sig mellan olika organisationer, företag och branscher, inte till att stanna hela livet inom samma företag
• Bostads- och bolånesituationen (tyvärr, dagens läge hämmar risktagandet...)
• Uppmuntran och utbildning av högre mellanchefer på stora bolag i att agera tillsammans med och genom andra bolag. Nåt för Vinnova kanske?
• Behöver man göra något med bolagsjuridiken? Jag har ingen aning, för det är helt bortom min kunskap.

"Varför är det aldrig nån som lär mig tänka själv?"

Precis just så utbrast en studiekamrat i ett ögonblick av självinsikt under en kursutvärderingsdiskussion, kanske tredje året på universitetet. "Varför är det aldrig någon som lär mig tänka själv", trots att vi tillhör den första generationen som gått hela grundskolan och gymnasiet i flumskolan, med grupparbeten och temaundervisning och så. Men på universitetet på det tidiga nittiotalet var det faktiskt inget flum. 18 poäng för godkänt på tentan var det som gällde. Och den unge mannen med självinsikten vart klar med examen först, minst ett år innan mig.

För ett år sen var jag på studieresa i Korea och besökte en massa teknikföretag, forskningsinstitut och olika myndigheter med ansvar för innovation och forskning. Alla pratade de om samma sak - Sydkoreas ambition att ta ta sig till nästa steg, att gå från att vara en "fast follower" till att vara en "first mover", dvs lära sig att tänka själva. Vill man vara lite lustig kan man säga att de letade förtvivlat efter någon som hade lärt sig tänka själv som de kunde kopiera.

Koreanerna pratade också om sitt andra stora mål: att få ett första nobelpris. Sydkorea satsar massor på forskning (femte plats i världen i absoluta tal, näst mest i procent av BNP, enligt wikipedia). Och deras främsta universitet klättrar uppåt i universitetsrankingen. Och jag tror att vi alla vid det här laget har sett skräckreportage på TV om hur koreanska ungdomar pluggar tio, tolv eller kanske femton timmar om dagen på gymnasiet för att kunna komma in på universitetet. (Jag behövde bara skriva högskoleprovet, så var det klart, och jag kom in på min drömutbildning.) Ibland hör man om plagierad forskning och forskningsfusk, men jag tror trots det att Sydkorea alldeles säkert kommer få sitt första nobelpris ganska snart.

Men hur lär man sig att tänka själv då? Ja, den som visste det skulle nog förtjäna ett nobelpris eller två. Jag tror att man inte kan lära sig tänka själv genom att kopiera andra. Inte heller tror jag att man kan bli lärd att tänka själv av någon annan. Jag tror att man liksom måste komma på själv hur man faktiskt gör.

Naturligtvis kan ett skolsystem stimulera elever bättre eller sämre till att tänka själva likväl som en organisation kan vara mer eller mindre uppmuntrande till innovation. Men jag är inte säker på att det görs bäst med sådana aktiviteter som vi brukar associera med kreativitetsfrämjande. En hård deadline brukar göra under för kreativiteten i ett utvecklingsprojekt och ganska många kända banbrytande produkterna har tagits fram under galgen, av företag på väg att gå under. Eller i miljöer skapade för att efterlikna just det, med brist på tid och resurser men med osedvanligt stor frihet. Lockheeds skunk-works är kanske det mest kända exemplet. Och en sträng lärare som inte vill bli emotsagd kanske väcker fler tankar än ett grupparbete gör. Och när man sitter där sista kvällarna innan tentan måste man börja bestämma sig för hur man enklast tar sig förbi även detta hinder. Och där kröp den kanske fram, den egna tänkta tanken.

"Det ska va lite djävligt" sa en annan studiekamrat. Också det en stor insikt.

Studiebesök på bygget av nya Karolinska

Förra veckan var jag på studiebesök på Skanska med industriforskargruppen på IVA. Vi besökte bygget av nya Karolinska sjukhuset i Solna. Efter rundvisning och presentationer diskuterade vi former för innovation, ny teknik och forskning i byggbranschen. Det är alltid intressant att se hur lika och hur olika det är i olika branscher och organisationer. En sak som verkar lika är att alla organisationer anser sig vara unika och att ”så kan man inte göra i vår bransch, därför att...”.
Vill man vara cynisk är fortsättningen ”...så har vi aldrig gjort förut”.

Det är lätt hänt att man tror att innovationshöjden är mycket högre i high-tech-branscher som IT/telekom eller läkemedelstillverkning än i andra verksamhetsområden. Det tror jag mest beror på att man blir förblindad av  all dyr labbutrustning man får se när man vallas runt på rundtur. En annan vanlig missuppfattning är att små organisationer är mer innovativa än stora. Detta kommer jag kanske skriva mer om senare.

När man diskuterar innovation hamnar man i oftast i att diskutera organisationskultur och drivkrafter. Detta har det skrivits spaltmil om, och googlar man t ex ”innovation culture” får man runt hundra miljoner träffar eller så, lite olika olika dagar (och jag vet inte hur Google gör när dom räknar träffar). Vårt samhälle idag hyllar gärna nytänkande och innovation och vi älskar att lyssna på proffstyckare och frälsartalare i ämnena innovation, organisation (och ibland även entreprenörsskap). Det är oftast rätt kul att lyssna på dem och det känns för det mesta som givande seminarier. Men alla nya idéer är inte bra, och det är väl bara bra idéer som förtjänar att kallas innovativa? Eller räcker det med att en idé är ny? En sak som kom upp i diskussionen kring byggbranchen var att det kanske prövas lite väl mycket nytt (enstegstätade fasader t ex). Det är ju inte riktigt så att man brukar tänka på byggbranschen som överinnovativ, direkt. 

En sak som verkar vara gemensam i alla projekt i alla branscher är att IT-delen strular (styrsystemet för ventilation är inte intrimmat, journalsystemet kraschar, bokningssystemet är inte färdigt, ja, ni vet). Det känns lite trist att komma från en bransch som verkar vara  sämst i klassen trots att den ofta framhålls som mest innovativ...