Nolltolerans mot olagliga bosättningar

I Knivsta finns det sedan en tid ett antal mer eller mindre permanenta husvagnsläger på olika platser i Kommunen. Några av dem har tillstånd, andra inte, och nu har det återigen uppstått ett olagligt asfaltsläggarläger på Brunnbybadet.

Olagligt husvagnsläger på Brunnbybadet idag. 

Under våren har det varit ett par brandincidenter i husvagnsläger och minst ett försök till mordbrand har uppmärksammats. Förra sommaren brann en grupp gästarbetare inne i en husvagn utanför Uppsala och fyra personer dog. Skräp och snusk sprids i lägren, och de som bebor dem ägnar sig åt asocialt beteende och visar ofta upp ett suveränt trots för samhällets lagar och normer. Det är heller ingen hemlighet att lägren ofta är bas för olika former av organiserad kriminell verksamhet.

Det är för mig obegripligt att vi inte har nolltolerans mot olagliga bosättningar. Socialtjänstlagen gäller för alla som vistas i kommunen, och det bor barn i lägren (LVU). Skolplikt föreligger. Brandskyddsregler är till för allas säkerhet och skall tillämpas. Detta är exempel på olika skyddslagar, utöver äganderätt och kommunala ordningsföreskrifter om förbjuden camping.

Använd hela batteriet av möjliga lagar och avhys de boende, beslagta brottsverktygen (husvagnarna och i förekommande fall anläggningsmaskinerna), tvångsomhänderta barnen, placera dem i fosterhem och ge dem skolgång. Detta handlar om handfast integrationspolitik. Nästa generations resande skall inte behöva växa upp i husvagnsläger. Jag trodde vi hade lämnat detta bakom oss, men tyvärr är det tillbaka.

Vi måste ta ansvar för de mest utsatta i samhället inte far illa, för att upprätthålla lag och moral i samhället och för att säkerställa att vi alla får fri tillgång till våra gemensamma samhällsinstitutioner, som till exempel badplatser, rastplatser och parkeringar. Det har varit ett uppmärksammat försök till avhysning av en husvagn under våren, när kommunen med hjälp av polis ville avhysa den husvagn som är bebodd på tomten mitt emot kommunhuset.

Jag önskar att kommunen med hjälp av polis och andra myndigheter med flit och nit tar sig an de olagliga husvagnslägren som finns runt om i Knivsta Kommun.

Lag och ordning

Ibland är det enkelt att veta vad man tycker (även om man kanske inte tycker som de flesta), och ibland är det faktiskt lite svårare. Och det är just när det är lite svårare att veta vad man tycker man får tillfälle att fundera på sina grundläggande värderingar.

Idag blev jag för första gången (tror jag) vittne till en skatterazzia. Det hela var dock inte fullt så dramatiskt som det kanske låter. Mitt medan jag satt på kafé och sörplade kaffe och mumsade muffins klev två herrar fram till kassan, viftade med brickor från skattemyndigheten och begärde att få se personalliggaren och kassaregistret. Det är bra att denna typ av handfast och direkt bekämpande av faktiskt organiserad brottslighet finns och sker verkligheten. Vardagliga skattekontroller på kaféer ser i alla fall jag som en del av samhällets arbete mot organiserad brottslighet.

Detta är även anledningen till att fäbodbrukare på randen av civilisationen måste skaffa sig kassaregister som uppfyller legala minimikrav. Om man behöver statliga subventioner för att få sin jordbruksverksamhet att gå runt bör man lobba för det, eventuellt via EU eller centerpartiet. Inte försöka skapa kryphål i skattelagstiftningen. Och det finns solceller om man vill ha miljö-el till sitt kassaregister.

Detta med handfasta skattekontroller i vardagen verkar dessutom vara något som Grekland behöver öva på.

Även igår, likaledes i samband med en fikapaus i semestrandet, bevittnade jag en händelse som väcker tankar kring hur vi kan och bör upprätthålla lag och ordning i vardagen. Två tiggarynglingar kom farandes på trottoaren, i ett uppenbarligen nystulet cykelekipage; en damcyklar med barnkärra efter. Den ena ynglingen trampade cykel och den andra satt i kärran och sparkade efter buskar, stolpar och sådant längs vägen. Uppenbar ordningsstörning och lagtrots, helt enkelt.

När vi pratar om stökig ungdom och om störningar på skolor brukar vi ofta hävda att det är viktigt att vuxensamhället griper in. Och när vi diskuterar oroligheter i länder på glid neråt i destruktiva spiraler tar vi ofta upp civilsamhällets roll och ansvar för att vända utvecklingen. Men hur skall man agera i detta läge som god medborgare? Besittningsskyddet gäller ju även dessa ynglingar och jag gör mig nog skyldig till egenmäktigt förfarande om jag försöker återföra cykeln till sin rättmätiga ägare (vem det nu var?). Och vem är jag att döma detta läge? Är det egentligen mina fördomar och min vithet som styr min tanke, jag har ju inte sett någon stöld? Begreppet "lösker man" används så vitt jag förstår inte längre som juridiskt bärande skäl att ingripa, även om viss tvetydighet verkar finns i rättsläget. 


Jag kom mig i vilket fall inte för att göra något vettigt, och lommade där ifrån lätt skamsen. Vingelynglingarna fick i alla fall en liten utskällning för att de cyklade på trottoaren, av ett par lätt förfriskade farbröder.

Så vilka värderingar vill jag falla tillbaka till för att få rätsida på vad jag skall tycka om detta fall? Rättssäkerhet. Staten måste säkerställa en grundläggande rättssäkerhet för att samhället skall fungera. En rättssäkerhet som betyder både fri och opartisk rättegång för den som anklagas och även, minst lika viktigt, en trygghet i förvissningen att staten tar hand om rättsskipningen i samhället. En trygghet att polisen finns till hands och griper in när brott begås. Denna rättssäkerhet kostar pengar. Den kräver till exempel att det finns polisbilar. Det krävs även en massa byråkratiskt krångel med kassaregister och personalregister, och och att lagstiftningen kring tiggeri och lösdriveri hänger med i tiden och anpassas till den nuvarande verkligheten. Vi vill inte ha ett samhälle där gemene man känner att enda sättet att få någon ordning på tillvaron är att ta lagen i egna händer när de ser en främling cykla på en misstänkt fin cykel. 

Gatutiggarna

Jag tror vi måste förbjuda gatutiggeriet. Jag tror till och med att jag kan säga att jag vill förbjuda gatutiggeri. Varför det? Till att börja med bör man fråga sig varför alla gatutiggarna är romer. Finns det inte andra fattiga i Europa? Inga andra fattiga i världen som tar sig hit och tigger? 

Jag tror att svaret är att fattigdom inte räcker för att förklara gatutiggeriet. Fattiga finns det många av över hela världen, men det är nästan alltid bara dom blinda, dom enbenta eller i vissa fall barn och gamla änkor som tigger på gatorna. Det måste vara något särskilt med romernas situation i Europa som får dem att resa hit och tigga på gator och torg. Århundraden av utanförskap, stigmatisering och misstro kombinerat med en stark kulturell särart och motstånd mot att integreras i samhället har nåt att göra med att man väljer att sitta på svinkalla gator och torg och tigga småpengar. Att man ser det som en bättre möjlighet och på något sätt som mindre skamligt än att försöka slava svart på något skitjobb för kanske lite mer pengar. För jag tror just det, att det är skammen inför att tigga och stoltheten i att arbeta som annars får rotfattiga stackare att dra sig i det allra längsta för att tigga. Att de från Afrika som riskerar livet på eländiga skorvar till skepp som korsar medelhavet gör det för att hitta jobb, inte för att hitta ett gathörn att tigga på.
Vi är moraliskt skyldiga att agera för att bryta romernas utanförskap och att verka för att de integreras i vårt samhälle. Och gatutiggarna har gjort det uppenbart för oss att vårt samhällsbygge har sprickor i kanten. Men vi måste våga stå för att vårt västerländska samhälle är lite bättre och lite godare än alternativen, än resten av världen. Vi måste våga tro på att det är bättre att passa in i det västerländska öppna, fria samhället än att hålla fast vid patriarkala familjestrukturer, kulturella normer och inkompatibla socioekonomiska system och inte passa in. 

Även vuxna, fria människior behöver ibland hanteras som om de vore barn av samhället. I ett samhälle måste det finnas vissa stödfunktioner, likt vaktmästaren i en bostadsrättsföerning (läs gärna "sagan om Brf Sverige") Vaktmästaren måste ha vissa priviligierade rättigheter och kommer ibland, för allas bästa, behöva använda dessa gentemot vissa individer, även mot deras vilja. Just för att ge vaktmästaren rättigheter tycker jag att man vare sig skall få sitta och supa, knarka eller tigga utanför matbutiken eller i parkerna. Och det skall vara förbjudet inte för att polisen skall få komma och slå dig i huvudet med batongen utan för att dom snälla tanterna eller farbröderna i vita rockar skall kunna komma och ta hand om dig och hjälpa dig med dina problem.

För om tiggandet inte är förbjudet kommer vi inte kunna tvinga våra sociala myndigheter att vidta åtgärder och ta hand om samhällets mest utsatta. Individens skyldighet att ta sörja för sig själv och samhällets ansvar att ta hand om de som inte klarar av det hänger ihop.