Två veckor räcker

Två veckor räcker uppenbarligen för att en författare skall klara av att sammanfatta något många lagt  ett år av sitt liv på. Bengt Ohlssons betraktelse i DN över militärtjänstgöring är ju lysande, både som nästan dråplig repmånadsskildring och som mitt-i-livet-uppgörelse med sin ungdoms vanföreställningar eller med sin egen lättja genom vuxenlivet. Här har man själv gått ett helt halvt liv och tyckt en massa saker om försvar och försvaret, och framför allt tyckt att man har en del hårt lärda erfarenheter av ett ungdomsår i kungens kläder. Men han fixar det på två veckor, i väldigt vuxen ålder dessutom. Och beskriver dessutom erfarenheten lysande för hela Sveriges kulturelit. Han sätter fingret på varför försvaret är annorlunda, varför vi lindar in försvarandet i särskilda ritualer, och inte minst varför vi måste ha ett försvar fastän vi alla helst skulle slippa behöva ett.

För det är faktiskt så att vissa saker måste man helt enkelt göra om man skall vara en man och inte en liten lort. Och vissa debattörer får sig en eller två slevar vett öst över sig. Det skall bli spännande att se om någon bemödar sig och törs svara och säga emot.

En multikulturell upplevelse

Idag hörde jag den lokale situation Stockholm-försäljaren prata med den likaledes lokala tiggaren utanför ICA. Till min förvåning förstod jag utmärkt vad båda sa. Jag tror det var första gången jag hörde Esperanto användas på riktigt. Eller om det var väströna, allmänna umgängesspråket de talade.