Ett år efter den stora skogsbranden i Västmanland
Detta tål att tänkas på. Stöd till samhället borde vara alla myndigheters främsta uppgift och det borde vara den dimensionerande faktorn, i vidaste mening.
Naturligtvis skall inte försvaret vara en allmän logistisk serviceinstans för övriga myndigheter, lika lite som polisen skall vara taxitjänst åt psykvården. Men försvarets syfte är just att stötta samhället med unika förmågor och kompetenser i krissituationer och under hot, och ytterst att kunna möta väpnat angrepp.
Försvaret har bandvagnar, helikoptrar och transportflygplan. Försvaret har även möjligheter att skapa samband och förmåga att skapa uthållighet i andra verksamheter genom att till exempel kunna laga mat och distribuera drivmedel. Det nuvarande insatsförsvarets uthållighet har kritiserats en hel del ("enveckasförsvaret"), men försvaret är ändå den myndighetsorganisation med i särklass bäst förmåga att ta hand om sig själv och stötta andra, vare sig det är fred eller krig.
I flera andra länder finns det olika uniformerade stödorganisationer som sköter om olika viktiga samhällsfunktioner, t ex riksledningens kommunikationer, jordbävningsberedskap, bevakning av riksdagen eller ambulansflyget. Dessa kan ses som civila, militära eller paramilitära organisationer. I Sverige hade vi värnpliktiga i räddningsverkets organisation och vi har Hemvärnet som en paramilitär med stöd till samhället som en viktig bisyssla.
Jag tycker försvaret skall få betydligt större budget än idag och jag tycker att centrala samhällsfunktioner skall skötas av uniformerad myndighetspersonal. Det skall vara samhället som svarar när man ringer 112, och inget investmentbolag skall kunna köpa upp väktarna i riksdagshuset.
Och det är naturligtvis en politisk fråga, det är upp till politiken att ta ansvar för samhället.
