fredag 12 september 2014

Gatutiggarna

Jag tror vi måste förbjuda gatutiggeriet. Jag tror till och med att jag kan säga att jag vill förbjuda gatutiggeri. Varför det? Till att börja med bör man fråga sig varför alla gatutiggarna är romer. Finns det inte andra fattiga i Europa? Inga andra fattiga i världen som tar sig hit och tigger? 

Jag tror att svaret är att fattigdom inte räcker för att förklara gatutiggeriet. Fattiga finns det många av över hela världen, men det är nästan alltid bara dom blinda, dom enbenta eller i vissa fall barn och gamla änkor som tigger på gatorna. Det måste vara något särskilt med romernas situation i Europa som får dem att resa hit och tigga på gator och torg. Århundraden av utanförskap, stigmatisering och misstro kombinerat med en stark kulturell särart och motstånd mot att integreras i samhället har nåt att göra med att man väljer att sitta på svinkalla gator och torg och tigga småpengar. Att man ser det som en bättre möjlighet och på något sätt som mindre skamligt än att försöka slava svart på något skitjobb för kanske lite mer pengar. För jag tror just det, att det är skammen inför att tigga och stoltheten i att arbeta som annars får rotfattiga stackare att dra sig i det allra längsta för att tigga. Att de från Afrika som riskerar livet på eländiga skorvar till skepp som korsar medelhavet gör det för att hitta jobb, inte för att hitta ett gathörn att tigga på.
Vi är moraliskt skyldiga att agera för att bryta romernas utanförskap och att verka för att de integreras i vårt samhälle. Och gatutiggarna har gjort det uppenbart för oss att vårt samhällsbygge har sprickor i kanten. Men vi måste våga stå för att vårt västerländska samhälle är lite bättre och lite godare än alternativen, än resten av världen. Vi måste våga tro på att det är bättre att passa in i det västerländska öppna, fria samhället än att hålla fast vid patriarkala familjestrukturer, kulturella normer och inkompatibla socioekonomiska system och inte passa in. 

Även vuxna, fria människior behöver ibland hanteras som om de vore barn av samhället. I ett samhälle måste det finnas vissa stödfunktioner, likt vaktmästaren i en bostadsrättsföerning (läs gärna "sagan om Brf Sverige") Vaktmästaren måste ha vissa priviligierade rättigheter och kommer ibland, för allas bästa, behöva använda dessa gentemot vissa individer, även mot deras vilja. Just för att ge vaktmästaren rättigheter tycker jag att man vare sig skall få sitta och supa, knarka eller tigga utanför matbutiken eller i parkerna. Och det skall vara förbjudet inte för att polisen skall få komma och slå dig i huvudet med batongen utan för att dom snälla tanterna eller farbröderna i vita rockar skall kunna komma och ta hand om dig och hjälpa dig med dina problem.

För om tiggandet inte är förbjudet kommer vi inte kunna tvinga våra sociala myndigheter att vidta åtgärder och ta hand om samhällets mest utsatta. Individens skyldighet att ta sörja för sig själv och samhällets ansvar att ta hand om de som inte klarar av det hänger ihop.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar