"Varför är det aldrig nån som lär mig tänka själv?"

Precis just så utbrast en studiekamrat i ett ögonblick av självinsikt under en kursutvärderingsdiskussion, kanske tredje året på universitetet. "Varför är det aldrig någon som lär mig tänka själv", trots att vi tillhör den första generationen som gått hela grundskolan och gymnasiet i flumskolan, med grupparbeten och temaundervisning och så. Men på universitetet på det tidiga nittiotalet var det faktiskt inget flum. 18 poäng för godkänt på tentan var det som gällde. Och den unge mannen med självinsikten vart klar med examen först, minst ett år innan mig.

För ett år sen var jag på studieresa i Korea och besökte en massa teknikföretag, forskningsinstitut och olika myndigheter med ansvar för innovation och forskning. Alla pratade de om samma sak - Sydkoreas ambition att ta ta sig till nästa steg, att gå från att vara en "fast follower" till att vara en "first mover", dvs lära sig att tänka själva. Vill man vara lite lustig kan man säga att de letade förtvivlat efter någon som hade lärt sig tänka själv som de kunde kopiera.

Koreanerna pratade också om sitt andra stora mål: att få ett första nobelpris. Sydkorea satsar massor på forskning (femte plats i världen i absoluta tal, näst mest i procent av BNP, enligt wikipedia). Och deras främsta universitet klättrar uppåt i universitetsrankingen. Och jag tror att vi alla vid det här laget har sett skräckreportage på TV om hur koreanska ungdomar pluggar tio, tolv eller kanske femton timmar om dagen på gymnasiet för att kunna komma in på universitetet. (Jag behövde bara skriva högskoleprovet, så var det klart, och jag kom in på min drömutbildning.) Ibland hör man om plagierad forskning och forskningsfusk, men jag tror trots det att Sydkorea alldeles säkert kommer få sitt första nobelpris ganska snart.

Men hur lär man sig att tänka själv då? Ja, den som visste det skulle nog förtjäna ett nobelpris eller två. Jag tror att man inte kan lära sig tänka själv genom att kopiera andra. Inte heller tror jag att man kan bli lärd att tänka själv av någon annan. Jag tror att man liksom måste komma på själv hur man faktiskt gör.

Naturligtvis kan ett skolsystem stimulera elever bättre eller sämre till att tänka själva likväl som en organisation kan vara mer eller mindre uppmuntrande till innovation. Men jag är inte säker på att det görs bäst med sådana aktiviteter som vi brukar associera med kreativitetsfrämjande. En hård deadline brukar göra under för kreativiteten i ett utvecklingsprojekt och ganska många kända banbrytande produkterna har tagits fram under galgen, av företag på väg att gå under. Eller i miljöer skapade för att efterlikna just det, med brist på tid och resurser men med osedvanligt stor frihet. Lockheeds skunk-works är kanske det mest kända exemplet. Och en sträng lärare som inte vill bli emotsagd kanske väcker fler tankar än ett grupparbete gör. Och när man sitter där sista kvällarna innan tentan måste man börja bestämma sig för hur man enklast tar sig förbi även detta hinder. Och där kröp den kanske fram, den egna tänkta tanken.

"Det ska va lite djävligt" sa en annan studiekamrat. Också det en stor insikt.