Förändringar och nyanseringar av invandringspolitiken

I den nyss återuppväckta valrörelsen har temperaturen genast nått maxvärdet i den fråga som alla ville att valrörelsen inte skall handla om, nämligen invandringspolitiken. Men den invandringspolitik vi driver i Sverige idag dras med ett stort problem - den får folk att vilja rösta på SD. Många människor är, rätt eller fel, oroliga för invandringens konsekvenser och kostnader. Politikerna från de sju övriga partierna ger inga andra budskap, bilder eller lösningar än att vi skall fortsätta i tangentens riktning. Detta riskerar leda till än mer oro hos folket och än fler röster på SD. SD tvekar inte heller att spela på folks oro och på andra partiers avsaknad av lösningar.  De verkar också stortrivas i sin unika position i det svenska politiska landskapet. De ser även ut att gärna vilja polarisera debatten ytterligare och därmed radikalisera sina anhängare och väljare.

Ytterligare en komplikation är spänningen innerstad-landsbygd, storstad-småstad. De etablerade partiernas politik verkar på alla sätt vara definierad av en innerstadselit, väl cementerad i sin medelklassyn och fullt tillfreds tillvaron, möjligen med undantag för klimatet och kvinnors utsatthet. Men det är lika lite som med vargen i innerstaden som de nyanlända flyktingarna finns.

Även om en rad med liberala debattörer publicerat ett upprop för än ännu mer av samma invandringspolitik som bästa medicin mot SD tror jag att man bör fundera i andra termer. Jag tror att man genom att moderera flyktingpolitiken lite kan bromsa SDs framfart, och förhoppningsvis lägga grunden för en liberal regering i Sverige nu och framöver. SD har t ex föreslagit återvändarbidrag för flyktingar, och det förs fram som argument för att SD är ett rasistiskt parti, att de visar sitt sanna jag i och med detta. I andra uttalanden är jag benägen att hålla med om att SD visar upp en brunsvart insida, men inte i frågan om återvändarbidrag. Och jag tycker man gör ett grovt debattfel om man kallar ett förslag rasistiskt bara för att det kommer från SD. Även själva tanken att man skulle kunna kritisera eller vilja diskutera formerna för flyktingmottagandet i Sverige brukar riskera resultera i en rasiststämpel, eller åtminstone med ett hot därom.

Men vilka förslag till förändringar och nyanseringar av invandringspolitiken är inte att anse som rasistiska? Hur kan man som liberal moderera invandringspolitiken och motverka en ytterligare radikalisering av SD och dess anhängare, och därmed minska risken för katastrofalt bakslag nu eller i tid för nästa ordinarie riksdagsval 2018?

Återvändarbidrag skulle i många fall kunna vara ett utmärkt sätt att förmå människor som flytt sina hemländer att återvända hem, kanske fem, tio, eller femton år senare. Ta Bosnien eller Kosovo som exempel, länder vi mig veterligen inte längre tar emot särskilt många flyktingar från. Kanske måste man ha råd att köpa tillbaka sitt hus, eller på annat sätt behöva ett startkapital och en uppmuntran för att våga ta steget tillbaka. Att flyktingar återvänder, ofta med ny utbildning, nya språkkunskaper, med erfarenheter av att leva i ett modernt, demokratiskt land och med ett nätverk av kontakter i Väst (alla kommer inte flytta tillbaka) borde också vara stärkande för ett land som har börjat ta sig tillbaka upp ur djupaste elände. Kan någon förklara varför ett sådant resonemang och det förslaget skulle vara rasistiskt?

Dagens flyktingmottagande och flyktingpolitik bygger i stort på att du som flykting själv tar dig hit till Sverige. Detta kan man i princip bara göra med hjälp av kriminella nätverk av flyktingsmugglare, eftersom vi saknar lagliga inresevägar för flyktingar och man inte kan söka asyl i Sverige från utlandet, inte ens på en svensk ambassad. Den siffra som oftast nämns på vad det kostar att låta sig smugglas till Sverige är 10.000 dollar, dvs. ungefär 75.000 kronor, per person. En ganska dyr resa alltså, men inte mer än att man kan få ihop till det om man äger ett hus eller åtminstone en nyare bil. Med tiotusentals flyktingar om året inser man att flyktingsmuggling blir en jättestor kriminell (och cynisk) industri, som kanske kan mäta sig med narkotikan i storlek. Och i och med Sveriges politik är det till Sverige dessa kriminella charterresor går. Och Sveriges politik utnyttjas av cyniska kriminella för egen vinnings skull.

Vi skulle kunna ändra vår modell för flyktingmottagande radikalt. Vi skulle kunna dela ut skyddspass i flyktingläger i t ex Jordanien. Vi skulle kunna öppna en luftbro där vi flyger ner förnödenheter till flyktingläger och låter planen vända åter fulla med flyktingar ombord. Jag tror faktiskt att man kan göra en ganska fullödig och träffsäker asylprövningen på ett par minuter i ett flyktingläger för syriska krigsflyktingar i något av Syriens grannländer. Och ett skyddspass som vi utfärdar skulle kunna vara giltigt i säg fem år eller så. Om vi kopplat till en sådan luftbro skulle bli mer europeiskt genomsnittligt restriktiva med att ge de som har haft råd att muta sig hit uppehållstillstånd, skulle det vara rasistiskt? Om jag läst rätt på Wikipedia om Genèvekonventionen för flyktingar finns det inget som hindrar detta, snarare verkar det precis vara så Genèvekonventionen är tänkt att fungera och användas.Och vi har inte gett upp all vår suveränitet som stat till EU. Pass utfärdar vi själva.

Kostnaderna för flyktingmottagandet kommer enligt Migrationsverkets egna prognoser skena under de kommande åren. Samtidigt ser vi hur vår mest kände riksentreprenör Bert Karlsson kastar sig in i flyktingbusinessen, med den lovvärda affärsidén att tjäna mest pengar genom att driva bäst flyktingmottaganigsanläggningar. 300 kronor per persondygn verkar vara riktpriset från Migrationsverkets upphandlingar, en ganska billig all inclusive. Men genom att formulera prissättningen som kronor per persondygn får vi precis den effekt vi ser nu, att kostnaderna rusar iväg när antalet flyktingar går upp snabbt. Om vi i stället avsatte en fix maxkostnad (som vi verkar göra i de flesta andra delar av statsbudgeten) skulle andra lösningar kunna dyka upp. Och jag tycker det ligger något fundamentalt viktigt i Bill Gates svar när han blev tillfrågad om hur han, som en av världens största privata givare av bistånd, såg på att Sverige har ökat sina avräkningar på biståndsbudgeten för kostnader för flyktingmottagande: det går inte att kritisera Sverige för att ni tar emot så många flyktingar.

Vi har ju i och för sig inte längre kvar massa tomma kaserner, men jämfört med ett tältläger på en lerig åker i Bekaadalen borde boende med rekrytstandard vara fullt acceptabelt. De få reportage om flyktingars situation på mottagningar i Sverige jag sett i media tar upp bristen på meningsfull sysselsättning som ett av de största problemen. Dagtjänstgöring, dvs. att man turas om att hjälpas åt med städning och diskning med mera kan vara en metod att använda, både för att sänka kostnader, tillhandahålla sysselsättning och inte minst för att markera att här i Sverige tar vi hand om varandra.