Det trista med det utlysta nyvalet (jag vet att det egentligen heter extraval...) är att Löfven med flera duckar för möjligheten att ompröva sina egna ståndpunkter och sina egna bilder av övriga partier. Det pratas mycket om låsningar i svensk politik, kring att sju partier förbundit sig att inte prata med Sverigedemokraterna. Men den riktigt stora låsningen i svensk politik är att moderaterna och socialdemokraterna inte pratar med varandra.
Mer konstruktivt än nyval hade det varit om Löfven hade avgått som statsminister och talmannen fått driva regeringsfrågan vidare åtminstone en vända till. Kanske hade det inte lyckats, kanske hade även nästa regering fallit och vi till slut fått nyval ändå. Men det vi ser nu är att prestige och stolthet tagit över och att fördomar om de andra politiska partierna fått styra bilden av det politiska landskapet. Likt politiska zombies vacklar politikerna vidare rakt framåt i utstakad riktning utan att självkritiskt och prestigelöst ompröva sina egna ståndpunkter, sina egna bilder av respektive motståndare och utan att visa vilja att kompromissa.
Ingen skall behöva ge upp sina grundläggande värderingar, men att ropa "nyval" så fort de andra inte vill dansa i takt med ens egen trumma är inte att visa prov på stort statsmannaskap.
DN
Ja, varför skall riksdagen avgå när regeringen misslyckats?
SvaraRaderaMen ett resultat från ett nyval kan ges som intäkt för nya konstellationer. Jag kan tänka mig att de stora partierna gynnas, folk samlar sig kring de stora alternativen. Vem vill kasta bort rösterna på FI och PP nu? Kanske gammelmoderaterna kan gå tillbaka till M nu, när de ser hur rabiat SD beter sig.
Utifrån detta skall man sedan tänka nytt i regeringsbildningen.