Renormering i riksdagen

I kvantmekanikens värld används ibland något som kallas renormering. Några finurliga fysiker hittade på fiffiga sätt att kvitta bort ofysikaliska delresultat som uppstod i kvantfältteoretiska beräkningar på grund av virtuella partiklars inverkan. Dessa oönskade delresultat kvittas bort mot andra, likaledes ofysikaliska delresultat i samma beräkningar. På så sätt får man fram ett slutresultat man kan vara nöjd med och som kunde använda för att få fram experimentellt verifierbara fysikaliska resultat.

Från början sågs renormering som en ganska suspekt metod, lite som fusk som man tog till när teorierna inte gick ihop sig, integralerna i beräkningarna divergerade och gav oönskade resultat. Med tiden såg man hur effektiv metoden var och den är numera en del av standardprocedurerna inom kvantfältteorin. Man har även kommit att, åtminstone delvis, tillordna mekanismerna och procedurerna fysikalisk innebörd.


I riksdagen har sex partier som inte är nöjda med vilka andra partier som sitter i riksdagen bestämt sig för att ändra på hur rösterna i riksdagen skall räknas i budgetfrågor. Man har gått ihop i  decemberöverenskommelsen och kommit på ett fiffigt sätt att införa renormering i riksdagen. Vissa partier (idag 13%) är så oönskade att man helst skulle vilja att de inte fanns. Man önskar det så starkt att man nu har bestämt sig för att betrakta dem som ett virtuella partier, partier som nog egentligen inte finns och som snart kommer att försvinna just eftersom de egentligen inte finns. Man skapar sig sedan en renormerad skuggriksdag, utan virtuella partier,  I skuggriksdagen viktar man upp sina egna röstetal för att kompensera för virtuella partier, som inte platsar. Med den renormerade skuggriksdagen som bas räknar man ut hur omröstningen i kammaren skulle slutat om virtuella partier inte fanns och sedan bestämmer man vem som skall trycka på vilken knapp ute i den verkliga riksdagens kammare för att röstresultatet skall bli precis som om oönskade virtuella partier inte hade funnits.


När man skall rösta om budgeten i vår drar man alltså bort rösterna från virtuella partier och delar därefter sina egna röstetal med 0,87. Detta motsvarar att räkna upp sitt eget röstetal med 15%.


Det värsta vore om detta visar sig fungera väl och man blir så nöjd med resultatet att man börjar betrakta renormering och skuggriksdag som en del av standardverktygen för regeringsbildning och Sveriges styre.

Bättre hade varit att hålla fast vid en enkel parlamentarisk grundprincip; betrakta alla partier som verkliga partier och låta riksdagens kammare bestämma. Politikens utmaning blir då förstås att finna en politik som accepteras av en majoritet av kammaren, i enlighet med den praxis och princip som gällt hitintills i Sveriges riksdag och som borde betraktas som grundläggande i alla demokratier.